Nappad! Packad! (nästan)

Ace igår var grymt, som alltid. Men sorgligt, också. Sista Ace på länge ju, och så fick jag säga hejdå till Charlotte :(

Åh idag fick jag världens finaste överraskning! Jag och Helena skulle ses vid kottlasjön för att ta en promenad, men när vi hade kommit en bit på vägen drog hon plötsligt en tröja över mitt huvud och KIDNAPPADE MIG! Vi åkte iväg i en bil, gick runt en stund och när jag tillslut fick ta bort tröjan var vi på Högsätraängen, och Ina och Helena hade dukat fram en picknick! Så himla gulligt! Sen fick jag dessutom ett superfint vänskapsdiplom av dem! ÅH SÅ GLAD JAG BLEV! :D <3 <3 <3

Men det var sorgligt att säga hejdå, såklart. Mycket mycket sorgligt.

Resten av dagen har ägnats åt packning. Jag har insett hur pass lite jag egentligen får ta med mig, och hur mycket jag måste lämna kvar...

Men det är förstås ett i-landsproblem

INTE långt kvar nu...

min packning so far. längst ner till höger mitt NYA FINA DIPLOM <3

bittersweet

Igår var min avskedsfest och det var underbart. Underbart underbart. Amanda kom vi femtiden och hjälpte mig att handla och förbereda, vi fixade vitlöksbröd och folköl och chips och dipp och popcorn och jättegoda mango/chilli/apelsin/vodka-drinkar (äntligen invigde jag den fina drinkshakern som jag fick i studentpresent av Cissi och Monica!) Ina kom vid sjutiden och hjälpte till med det sista, och sedan började resten droppa in sisådär runt halv nio. Det var, precis som jag hade förutspått, sjukt kul och sjukt sorgligt. Cissi, Helena, Charlotte och Ina ska jag hinna träffa igen innan jag åker, men resten fick jag säga hejdå till. Hejdå på riktigt. Det var hemskt. Men, som sagt, det är ju inte som att jag ska dra ut i krig direkt, och en del ska komma och hälsa på, och så finns det ju skype!

(På tal om det, första gången som jag pratade på skype, med Anna när hon precis hade flyttat till lettland, så var jag såpass fascinerad av dess snillrikhet att jag brast ut i "MEN DET HÄR ÄR JU VÄRLDENS BÄSTA UPPFINNING NÅGONSIN, MAN KAN JU LIKSOM PRATA MED VARANDRA FAST MAN ÄR PÅ HELT OLIKA STÄLLEN!"



Eh, ja, ungefär som en telefon då alltså...)

Idag har jag och pappa varit i Täby Centrum och köpt en resväska till mig. Han gjorde samma sak med sin mamma när han skulle flytta hemifrån, så det var lite högtidligt sådär. Nu ska Cissi alldeles strax komma hit och leka med mig. Och ikväll blir det nog Ace.

Packa gör jag imorgon...eller nåt. Nedan några bilder från igår. Fler finns på fejzzbuck. Snart. När jag har orkat ladda upp dem.

dans på golvet!


hångel i soffan


effektivt avsked

Nu är det inte många dagar kvar (fyra, för att vara exakt). Nu handlar det om att effektivisera. Igår tänkte jag vara lite smart och köra två friskispass direkt efter varandra, yoga+jympa, för att sedan kunna känna att min träningskvot är fylld för den närmsta tiden, och kunna koncentrera mig på andra saker, som att packa. Inte. Särskilt. Smart. Resultatet blev en fruktansvärd träningsvärk. Och jag som ska ha fest ikväll. Det är förresten ett annat sätt att effektivisera. Man samlar de som man vill säga hejdå till på ett ställe, under en kväll, och sen kan man säga hejdå till dem alla, på samma gång. SUPEREFFEKTIVT! Nej men, allvarligt, det ska bli sjukt kul och sjukt sorgligt ikväll. Ska handla snart. Chips och sånt.

Tindra, Biscotin, Kenta & Stoffe

Idag var en bra dag. En bra dag med sol. Jag åt lunch på Tindras med min kära bästa vän Ina. Chèvresallad med honung, lyx! Faktiskt andra dagen i rad som jag äter lunch på Tindras, igår var det med Cissi. Men idag blev jag faktiskt bjuden! (Tack Ina och Inas rikskuponger!) Det var det sista traditionsenliga Tindras-fikat med Ina på länge, så det kändes minst sagt högtidligt. Hon är definitivt en av dem som jag kommer sakna allra mest.

 

Snygg-Ina och jag!


Lite senare åkte jag till Sweden Book Shop på Slottsbacken i Gamla Stan för att köpa saker att ta med till Strasbourg för att kunna visa upp och berätta om mitt kära hemland. Det blev en bok om ”Sverige och svenskarna”, en om svensk högtider, en om svensk mat, en fransk översättning av Bröderna Lejonhjärta (Les frères coeur-de-lion heter den! Och Skorpan heter Biscotin!), ett Pippi sakletar-memoryspel samt två vykort. Blir nog bra tror jag. Sedan gick jag till Götgatan för en stunds härligt självplågeri. Eftersom mitt bagage är begränsat till 20 kg är det knappast läge att köpa mer kläder, och dessutom har jag inte råd. Jag borde hålla mig undan, det borde jag verkligen. Men ack nej, jag går runt i affärerna, stirrar, suckar, klämmer, provar och får ångest. Men jaja, det är väl inte så farligt ändå. Jag ska ju till Frankrike, och där
finns det ju trots allt kläder.

Biscotin och Jonathan Coeur-de-lion
Biscotin & Jonathan Coeur-de-lion!

På kvällen kom mina vänner från det politiska ungdomsförbund där jag varit aktiv i drygt två år hem till mig, och vi hade filmkväll. Såg del två av Stefan Jarls Modstrilogi – Ett anständigt liv. I film två har modsen Kenta och Stoffe knarkat ner sig rejält, det har bara gått tio år sedan första filmen men de ser ut att ha åldrats fyrtio år, minst. Helt sjukt. Det var i alla fall en trevlig filmkväll, kommer sakna mina politiska vänner.

Det är det som är värst, att behöva säga hejdå till folk. Och jag ska ju ändå bara vara borta ett år, och göra en liten volontärtjänst. Tänk de som drar ut i krig, typ.

Jaja, allt är ju relativt.

varför?

HEJ!

Nu kanske ni undrar varför jag har startat en blogg. Det råder ju liksom ingen bloggbrist precis.



Joråsatt, såhär ligger det till. Om en vecka (!!!) ska jag åka till Strasbourg, Frankrike, för att påbörja en tio månader lång europeisk volontärtjänst (EVS) på Le Home Protestant, ett center som hjälper socialt utsatta kvinnor och deras barn. Mitt arbete kommer i stort sett bestå i att ordna olika aktiviteter och utflykter för kvinnorna och barnen. Åtminstone så vitt jag vet. Jag ska bo i ett eget rum, men dela kök och badrum med fem eller sex andra ungdomar. Och jag ska lära mig franska, flytande. Det är planen. Just nu är jag härligt räddglad, det ska bli otroligt läskigt/spännande att flytta hemifrån, till en ny stad, i ett nytt land, i ett nytt sammanhang, men bara nya människor...

Detta är alltså min ursäkt för att starta en blogg! Någonstans måste jag ju få ösa ur mig och få utlopp för min ångest/glädje/hemlängtan/eufori, eller vad det nu blir.

ENJOY!

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0